WE DON'T HAVE THE TIME TO BE SORRY
Vänskap, vad är det? Är det fortfarande vänskap när man hör av sig till hen om och om igen, alltid samma konversation "Hej gumman, åh saknar dig måste ses snart...". Säker på att ni förstår vilken konversation jag menar och att många av er har den, att många av er saknar gamla vänner därute som ni vill ha kontakt med igen och startar med just denna konversation. Men efter den då? Jo det mesta fortsätter som vanligt igen, och återupptar samma mening några månader senare.. Detta är synd. Vad hindrar oss?
Är det fortfarande vänskap när man förändras och slutar vara med varandra av olika orsaker? Jag är själv en sån person som inte tycker om att lägga ner onödig energi på sånt jag ser inte kommer ge någonting i slutändan ändå. Alla gånger vet man inte hur energin man lägger ner på att t.ex hjälpa en person kommer påverka personen i slutändan heller, men kom ihåg att det finns olika sorters människor. Vissa av människorna har allvarliga problem och med allvarliga problem menar jag nu inte att man har kärleksproblem eller något i den stilen. Visst, jag kan hålla med om och vet att det är jobbigt om man är olyckligt kär eller vad det nu är. Men om man går ner sig i detta i flera månader och märker att denna olyckliga kärleken inte blir någonting bättre, är det inte bara bättre att gå vidare ifrån det då? Om du nu känner som läser detta att du känner igen dig. Tänk då på dessa två ord jag skrev nyss: Flera månader.
En månad består av 30 dagar, en vecka består av 7 dagar, ett dygn består av 24 timmar. Du sitter där i ett rum och tänker på denna händelse du varit med om.
Dag 1.
Du tänker "Tänk om hen jag tycker om kommer tycka om mig på samma sätt någon dag"
Under samma tid du tänker detta så sitter en person någonstans i Sverige och skriver en låt för det får hen på bra humör.
Dag 2.
Du tänker "Hen har en annan, jag har inte en chans"
Under samma tid du tänker detta så är 5 personer på picknik, skrattar och pratar ut om saker för det får dom att må bra och ha en mysig dag.
Dag 3.
Du tänker "Eller vänta, jag kanske har en chans om det tar slut mellan dem?"
Under samma tid du tänker på detta så träffas två personer för första gången, pratar om allt möjligt, kan skratta tillsammans och bara vara och koppla bort annat som irriterar en.
Dag 4.
Du tänker "Undra vad mina vänner tänker om mig när jag är sånhär? Märks det väl?
Under samma tid du tänker på detta så är en person ute och tar några bilder med sin mobiltelefon, kamera eller någonting för att spara minnen ifrån dagen och kan senare kolla tillbaka och tänka "Det här var en fin dag".
Dag 5.
Du tänker "Jag är hemma ifrån skolan idag, känner ingen lust med att sitta i skolan och få frågor av mina vänner varför jag är hängig"
Under samma tid som du tänker på detta så är det ett gäng i skolan som ser att sin vän inte mår bra, berättar att dom finns där för hen och att hen ska försöka klara sig igenom dagen och att det är bättre att umgås med vänner istället för att vara hemma i sin ensamhet och tänka.
Dag 6.
Du tänker "Vad är det för fel på mig egentligen?"
Under samma tid du tänker på detta så finns det en person där ute som pratar med en psykolog och får hjälp med saker som fått hen att må dåligt som sedan kändes bättre när personen gått därifrån.
Dag 7.
Du tänker "Skola/jobb imorgon igen... Undra vad dom ställer för frågor då, varför jag knappt äter kanske?"
Under samma tid som du tänker på detta finns det en person som sitter på sjukhus med sin bästa vän, den här bästa vännen har en ätstörning och har haft under en väldigt lång tid. De håller varandra i handen, ser in i varandras ögon och behöver inte säga ett ord till varandra men de vet båda två att de inte kan förlora varandra. Läkaren kommer in och berättar till den sjuka att kroppen och hjärnan inte får tillräckligt med näring och att det finns en stor risk att hjärtat slutar slå om detta kommer fortsätta pågå.
En vecka har gått, tänk då månader av detta. Det är en väldigt lång tid... Alla dessa tankar som påverkar dig, är det verkligen värt att sitta fast i denna bubbla? Är det inte bättre att leva varje dag som det vore den sista? Att vända veckan till någonting positivt så gott det går? (Självklart behöver det inte vara samma tankar som denna person men som exempel).
På dag ett läste ni om en person någonstans i sverige. Denna person är jag och jag ska berätta varför.
Dag 1.
Jag har mycket i huvudet, istället för att sitta och fundera över saker som hänt i mitt liv skriver jag ner det på papper istället och får det till en låt för det är ett sätt för mig att må bättre. Och vissa av er kanske har andra sätt att uttrycka känslor.
Dag 2.
När jag umgås med mina kompisar mår jag så himla bra, jag brukar ibland kolla på dom och tänka för mig själv vilken otrolig tur jag har som har dessa underbara personer i mitt liv, tänk om de inte hade funnits? Och här sitter jag brevid dem och kan skratta och prata om allt mellan himmel och jord!
Dag 3.
En sommarkväll träffade jag en otroligt fin kille. Han var en sån som man kunde prata med om saker, skratta åt sånt som inte ens behövde vara roligt och han fick mig att glömma dessa saker som fick mig att må sämre. Vi fortsatte träffas och han fick mig må bättre för varje gång jag såg honom och nu är vi tillsammans. Tänk om jag inte hade varit ute med vänner den kvällen och suttit hemma istället och inte träffat Ozborne?
Dag 4.
Att gå ut och fotografera är ett annat sätt för mig att koppla bort saker. Jag kollar ofta tillbaka på bilder och kan le åt hur bra den dagen var och det får mig också att må bra.
Dag 5.
Jag har/haft vänner som behövt hjälp genom olika saker och jag tycker det är viktigt att försöka få dom att förstå att dom är bra som dom är och att det alltid är bättre att vara ärlig mot hen.
Dag 6.
Ett tag gick jag hos en psykolog för jag hade just detta problem, jag tänkte väldigt mycket men inte dessa tankar som denna påhittade person hade. Jag har förlorat personer i mitt liv som jag då inte visste hur jag skulle klara mig utan men fick sedan hjälp och idag mår jag mycket bättre.
Dag 7.
Jag har en vän som gick igenom en liknande sak med en ätstörning. Inte precis samma händelse men jag ville ge er en bättre inblick i hur det kan bli. Om en person vill att du ska äta bättre är det inte för att vara jobbig, det är för att den här personen bryr sig om dig och inte vill att du ska ha det så som min vän fick ha det för tilslut kommer den dagen om du inte inser själv att du "tar sönder" dig själv. Idag mår min vän jätte bra tack och lov och både hen och jag inser hur viktigt det är att leva sin dag som om det vore den sista, det är inte nyttigt att gå ner sig i problem för länge.
Såhär kan min vecka se ut, hur fantastisk är inte den till och från? Att jag har mina vänner vid min sida, Ozborne, min familj. Jag har chansen att göra saker som får mig må bra, går en linje jag tycker om och annat. Så det jag vill ha sagt med detta inlägg är att du ska ta vara på dina dagar och människor du har omkring dig. Och denna onödiga energi, lägg inte ner den på sånt som inte kommer ge någonting i slutändan ändå. Men om du har t.ex vänner därute du saknar och vill träffa igen, ingenting hindrar dig. Om du vill någonting så måste du bara lägga ner tillräckligt med energi på det så löser sig det mesta och så är det med mycket. Kram
